Ensam är stark

Navy har sedan han var cirka 15 veckor gammal varit med mig på jobbet mellan 14 och 17. Idag var första dagen han fick stanna hemma! Vi har tagit ensamhetsträningen sakta och fint, mest för att han är en ängel att ha med sig och han trivs bra i bilen så han får ju lixom alltid följa med.

Innan har han utan problem varit hemma i 3 timmar som max, och det har hänt en gång. Sen har det varit en hel del gånger på cirka 2 timmar osv osv. Idag var han hemma 13.45 till 17.25 och han låg och sov i hallen när jag kom hem, duktiga killen. Inte heller hade han tuggat på något eller stökat ner, så han hade verkligen skött sig exemplariskt. Jag hade iofs inte förväntat mig något annat med tanke på att det tidigare gått så bra, men det var ändå skönt att få ett kvitto på att allt är okej.

Så snygg vår grabb har blivit!

Han är dock inne i en liten trotsperiod där han är för fin för att komma på inkallning och gå ordentligt i koppel. Han lyssnar helt enkelt dåligt emellanåt, och jag får bita mig i tungan för att inte bli galen:)

Ha det fint!